Det har gjorts en rapport av svenska forskare om hur ungdomar upplever sin tvångsvård. Rubriken lyder; Svårt för unga sjuka att förstå tvångsvården, i mina öron låter det ungefär som att göra en rapport om de svarta slavarna; Svårt för negrer att förstå tvångsarbetet. Det tro fan att folk har svårt att förstå att de tvingas till vård. Meningen med att tvinga någon till något är inte att denna ska förstå varför. Den drabbade har ändå ingen rätt att ifrågasätta tvångsvården.
Skribenten Karin Engström skriver att vården måste bli bättre på att förklara för ungdomar om varför staten har förslavat de. Staten måste bli en mer sympatisk slavägare. För slaveri är precis vad tvångsvård är. Definitionen av slaveri är att äga en annan person. Och vad innebär det att äga någon? Jo att man kan tvinga personen till att göra det som slavägaren behagar.
Karin Engström skriver; "Det handlar om.. hur man når fram till en ung människa som antingen är tvingad till vård av sin läkare, eller som känner sig tvingad till vård av skola, socialtjänst eller föräldrar."
Det är bara att byta ut orden ung människa mot neger för att förstå vad det egentligen handlar om. Attityden i denna artikel är ungefär, "hur ska de stackars negrerna förstå att vi förslavar dem för deras eget bästa?"
Att använda tvång är Alltid, utan undantag, fel. Till och med när det handlar om psykiskt sjuka personer. Även om tanken bakom tvångsvård kanske är god har staten ingen rätt att bestämma hur någon människa ska leva sitt liv. Det är fel att vårda någon med tvång bara för att samhället ogillar sättet denna individ lever sitt liv på, hur självdestruktiv personen i fråga än är. Väljer du inte att ta emot hjälpen frivilligt är du en slav under staten.
Fotnot: Alla människor, tvångsvårdade eller inte är de facto slavar under staten. Tog upp detta som ett exempel då jag hittade en bra artikel om ämnet.
onsdag 9 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag håller inte riktigt med dig där. För är verkligen tvångsvård så likt slavarbete? Jag tror faktiskt inte det. Visst, tvångsvård väljer man ju inte själv, men man tvingas ju inte till vård förrän man t.ex. mår så dåligt att man inte kan ta hand om sig själv. Det är ju inte så att staten tvingar alla som är psykiskt sjuka till vård, utan det är endast de personer som försökt ta sitt liv och misslyckats.
Ärligt talat tycker jag att staten fjantar för mycket med det där. För det är sjukt många som dör i självmord varje dag bara i Sverige, men det är ingen som gör någpnting åt det. Man sätts oftast bara på vård som minderårig just när man gjort ett självmordsförsök, och det är väl rätt sent, eller är det bara min åsikt?
Visst man har ett eget ansvar när det gäller ens liv, men om man inte kan ta det ansvaret så måste man ha någon som gör det. Och när det inte finns tillräckligt med folk måste man vårdas. Och det är ju inte precis så att man tvingas att göra massor av saker på tvångsvården. Det är ingen som tvingar en att arbeta, däremot hjälper de ofta en att inse att livet inte är över. Det finns ljuspunkter trots att man inte tror det. För vissa kan inte inse det själva.
Om vi inte hade haft tvångsvård i Sverige, hade vi då bara skitit i alla de människor som dog i självmord varje dag, varje månad, varje år? Skulle vi bara struntat i det för att man tvingas till något? Det är svårt att inse hur stor skillnad tvångsvården gör, och hur mycket den hjälper. Sen finns det ju självklart fall där den inte hjälper alls, men bara för att de få fallen inte fungerar, ska vi låta alla psykiskt sjuka som kan bli bättre lida för det då?
Jag tycker du har delvis rätt, men också väldigt fel. För enligt mig så borde man ta itu med vård och problemen fortare. Och inte vänta till det är nästan försent. Men sen förstår jag också hur du tänker när du jämför slaveri. För man tvingar folk till något, det har du rätt i. Men är det fel att tvinga folk att försöka leva, istället för att bara låta dem ge upp?
Det är fel att tvinga människor att leva när de inte längre vill det. Vill en människa ha hjälp för att de mår dåligt får de naturligtvis själva söka upp vård. Att tvångsinta någon människa som inte längre vill leva på en sluten klinik är bara plågeri och slaveri. Äganderätten är grundläggande, äganderätten innefattar rätten till att äga din egen kropp och göra vad du vill med den. Vill du inte längre leva har du all rätt i världen att ta livet av dig utan att Staten ska hindra dig med tvång. Staten i fet stil därför att de inte har någonting med enskilda individer att göra. Istället är det upp till individens vänner/familj att se till att den psykiskt sjuka människan får hjälp, staten ska aldrig kunna tvinga någon till något. Allt som sker i vårt samhälle måste vara frivilligt, det är ett grundläggande krav för att uppnå den liberala utopi jag söker, jag vet inte om du är bunden till någon speciell ideologi, men det är iaf vad jag tycker att vi bör sträva efter i vårt samhälle.
Först och främst, nej jag är inte bunden till någon ideologi.
Och jag håller som sagt med dig till viss del. Men jag tycker fortfarande att tvångsvården ska finnas kvar. Eftersom jag har en del erfarenhet av det där med psykiskt sjuka och vård osv. både för mig själv och på annat nära håll, så blir det nog också att jag ser det på ett annorlunda sätt. För mig känns tvångsvården som ett sätt att ha kvar de jag älskar mest, även ifall de inte ligger där nu. För mig känns det som en liten befrielse att den finns och ta hand om människor.
Men du skrev "Istället är det upp till individens vänner/familj att se till att den psykiskt sjuka människan får hjälp, staten ska aldrig kunna tvinga någon till något.", och jag förstår inte riktigt. För staten tvingar ju aldrig in en psykiskt sjuk människa på en klinik som är minderårig om föräldrarna inte godkänner det. De har ingen rättighet till att omhänderta folk, precis som att de inte har någon rättighet till att t.ex ta hand om uteliggare. De måste be om lov först. Tvångsvården kallas det ju för att det är hårdare där än på en t.ex. öppen klinik, eftersom det oftast är "mer psykiskt sjuka" som ligger där. Men jag vet inte om jag håller med det där med att man ska få ta sitt liv bara om man vill det, för det kan ju hända, att man inte tänker till riktigt. Jag tror som sagt det är det tvångsvården försöker få folk att inse när de är där, att det finns lösningar.
Sen tror jag på ödet också, och om någon inte dör i ett sjävmordsförsök utan hamnar på tvågsvård, då tror jag att det också är meningen att det ska vara så. :)
Men du skrev "Istället är det upp till individens vänner/familj att se till att den psykiskt sjuka människan får hjälp, staten ska aldrig kunna tvinga någon till något.", och jag förstår inte riktigt. För staten tvingar ju aldrig in en psykiskt sjuk människa på en klinik som är minderårig om föräldrarna inte godkänner det. De har ingen rättighet till att omhänderta folk, precis som att de inte har någon rättighet till att t.ex ta hand om uteliggare. De måste be om lov först.
Nu har du fel, fel och jävligt mycket fel. Staten har våldsmonopol i Sverige vilket innebär att de är de enda som har rätt att tvinga någon till något. Kanske är det konstruerat så att de måste be föräldrarna om lov innan någon minerårig omhändertas. Men man lämnar fortfarande individen utanför, den får inte bestämma själv. Föräldrar ska inte Besluta om personen i fråga ska omhändertas eller inte utan de ska guida den sjuka till att söka vård själv. Sen skriver du också att staten inte har rätt att omhänderta uteliggare? Skitsnack, staten kan omhänderta vem fan som helst när som helst. Och tvångsvård kallas tvångsvård för att man blir tvingad till den, inte för att det är sjukare människor som sitter där.
Tänkte bara tillägga att individen ofta inte kan bestämma själv. Men jag har ingen lust att offra tusentals människors liv för att ta bort tvångsvården, även ifall det finns nackdelar med den. Och jag vet inte om du har varit på någon tvångsvårdsklinik eller läst om det eller något, som jag sagt innan, tvångsvården kallas ju bara in om individen är i så dåligt "skick" att det är omöjligt för personen att ta hand om sig själv och håller på att ta död på sig själv. Sjukdommarna som de individer ofta bär på, de går att bota för sjukdommarna är inte personerna. Och att istället ge upp då, och låta alla som mår dåligt dö, det är inte rätt.
Visst, jag hade säkert fel med det där med uteliggare och hela köret, men det är fortfarande fel att ta bort tvångsvården. För det är fortfarande fel att rent ut sagt skita i människor som mår dåligt bara för att dom har gett upp och inte vill ha någon hjälp. För oftast är det faktiskt så att anledningen till att folk inte vill ha hjälp är för att de inte längre tror på den. De tror inte på hjälpen för staten har inte givit dem den när de har bett om den. Och det har jag egna erfarenheter av, utan staten väntar med att över huvud taget ens bry sig om personen tills den mår så dåligt att den inte kan gå utanför dörren. Det är patetiskt och idiotiskt men i det fallet är tvångsvård det enda som hjälper, oftast.
Det finns fall där människor inte ska ligga på tvångsvård, visst, men det finns fall där oskyldiga människor sitter i fängelse som får sota för någons annans brott. Men det är ingen anledning till att sluta att sätta folk i fängelse.
Det är säkert skitjobbigt att vara på tvångsvård, men det är säkert skitskönt sen när man kommer ut och tänker "fan, jag fixade det här, tänk om jag tagit den där överdosen för två år sedan då hade jag inte levt nu" också. Visst, det är saker som troligen är det värsta man någonsin kommer genomlida, men när man väl gjort det blir det oftast mycket bättre också.
Nej - det är nog fel person att övertyga om den här saken. För jag tycker fortfarande att det är lika jävla fel att bara låta personer dö när det finns hopp om bättre även om dem inte tror det.
Sista tillägget jag gör, troligen. Men jag satt och läste lite bland dina andra inlägg och så, hittade detta: Det är upp till samhället att förhindra att psykiskt störda människor begår brott genom att ge dem den vård de behöver.
Hur ska det vara upp till samhället att ge dem den vård som de behöver om inte tvångsvården finns? Hur många av dem som begår brott pga. sina psykiska sjukdommar tänker "nejmen oj, här behöver jag hjälp!"? Tror ärligt talat att de flesta måste tvingas till vård där, men det går inte om man tar bort tvångsvården.
Jag står fast vid att det är fel med tvångsvård. Men ett tillägg i det hela som du inte verkade förstå - Så länge en individ inte utgör en fara för samhället är det fel med tvång, är personen på något sätt så sjuk så att han befaras kunna begå brott som drabbar samhället är han därmed också ett hot mot samhället, och bör behandlas där efter.
Skicka en kommentar